Natasha bara fortsätter att imponera, här för Numéro Tokyo #35.

Jag börjar tänka på en bild jag ritade på bildlektionen i 3:an på gymnasiet...
Jag ritade ett skelett och beskrev bilden som att det kan kännas ibland som om
saker som händer blottar en helt in på benen. Här ser vi Natasha i en väldigt "utsatt"
sitaution, där hon delar med sig av något som inte de flesta delar med dig av. Vackert...