Nu tänkte jag göra en avstickare och skriva om något som jag inte brukar skriva om,
lite för att ni inte ska få uppfattningen om att jag bara är en utseendesfixerad jävel.

Jag ska berätta för er om min dröm. Jag har lite utav en "besatthet" för psykiskt sjuka människor.
Jag fascineras av att hjärnan kan utsätta en människa för ett sådant helvete. Jag läser till sjuksköterska
och planen är att jag ska fortätta med det när jag mår bättre och sen jobba inom psykiatrin och hjälpa.

Det finns oerhört många som mår dåligt och de flesta syns det inte på, som mig. Jag blev utbränd 16 april
2009 och fick magkatarr samtidigt. Spyfobi på det (tackar tackar) och kämpar med sådana enkla grejer som
att sätta mig på bussen och åka i 40 minuter. Jag vet hur stark tanken kan vara, hur man lider rent ut sagt.
I mitt fall är det orsakat av stress och jag kommer bli bra snart men de som inte blir bra då? vad händer med dem?
där vill jag finnas och lägga ner både hjärta och själ för att underlätta dessa människors "liv" om det går.

En blogg som är väldigt bra som jag tycker ni ska läsa är Ludmillas blogg. Man får sig en tankeställare.
"När man är frisk har man tusen önskningar, när man är sjuk har man bara en" - det stämmer 100%.