Jag har förstått att jag blivit väldigt missuppfattad om hur jag är, att jag skulle vara
väldigt snäll och till och med "oskyldig" vilket är ganska så fel uppfattning faktiskt.
Utåt sett kan det verka så kanske, men ska jag vara ärlig så är jag inte särskilt snäll.

Jag är snäll när jag känner för det och jag väljer ut folk som jag vill vara snäll mot.
Annars är jag (som mamma sa) som en liten terrier, ganska ettrig och "skäller" mycket.
Det behövs inte mycket för att jag ska bli otrevlig och skrikig och ganska elak faktiskt.

Nu kanske någon blir besviken, men det är lika bra att vara ärlig för jag tänker inte låtsas
vara någon jag inte är! Nej jag är den som är väldigt frispråkig och svär mycket, men jag
är ganska bra på att censurera mig själv oftast och det är kanske därför det inte märks.



Bild ur italienska Marie Claire 12/2006